Vi var på husvisning igår.Kan inte hjälpa det men det känns en smula obehagligt att ”smyga” runt i en annan familjs möblerade hem. Privata foton på hyllorna, personliga ägodelar som står framme.
Om jag någon gång ska sälja ett/mitt hus skulle jag vara för nyfiken för att kunna hålla mig undan när det var visning. Skulle vilja vara där på visningen och låtsas vara spekulant. Det skulle vara intressant att veta var folk egentligen tycker om ens hem.
Det har blivit många husvisningar på sistone. Det känns jobbigt när vi nu väl bestämt oss att vi ska flytta om inte hittar något. Som att ha bokat en klipptid och de samma morgon ringer
för att meddela att den blivit framflyttad en månad – frustrerande. Lägenheten krymper för varje dag vi inte hittar något annat. Trots ivern slås jag av tanken att detta ju faktiskt är mitt livs största och viktigaste affär, alltså något som man verkligen inte ska hasta sig igenom. Igår var för övrigt en lyckad hus- lägenhetsvisningsdag. En fantastisk lägenhet med alla fönster mot älven och ett mysigt, välrenoverat hus. Nu är det bara att vänta på budgivning – magsår och sömnlösa nätter. ;)
5 kommentarer:
Ett stort kliv in i vuxenvärlden! Budgivning kan nog definitivt leda till magsår.
/Susanna med sina 24 kvadratmeter :)
I know...
Det visade sig att det är Petra Mangolds mammas hus vi var och kollade på... Jag bad henne lägga in ett gott ord åt oss.
Det ger gansk många vuxenpoäng att köpa hus!! Jag har bara ett ICA-kort som bara ger några poäng,,
Är det inte budgivningen=$$ som bestämmer valet av ny ägare?
Markus: Det stämmer. Risken är att vår lilla famij inte har så mycket $ att sätta till, men man kan ju alltid hoppas att det inte är så många intressenter...
Och så kan vi ju hoppas på att Petra Mangolds mamma tycker att det viktigaste är att familjen som köper huset är sympatiska... Eller något. Vet knappt om jag har har några vuxenpoäng. Jobb + kaffe på maten är nog det jag kan skrapa ihop, tror jag.
Skicka en kommentar