Min kära vän M tyckte att jag skulle sluta skriva om hus-/lägenhetsletande och skriva om nåt ”mer spännande”…
Försöker komma på nåt.
Det står stilla.
Har en känsla för att jag har snurrat in mig i letandet…det tar nästan upp hela min vakna tid. (och må jag väl erkänna, ett x antal smygsurfningar på jobbet - skämmes…)
Jag försöker M, men jag kommer inte på nåt annat.
Återkommer… :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Käraste vännen.
Jag har inte stått i dina skor, men alla har vi nog kännt den. Känslan av att bli uppäten inifrån. En tanke som börjar lite gnagande längst in, tuggar sig sagta utåt, börjar krypa under huden, bryter sig ut i rummet och sprider sig till slut även utanför husväggarna. Längs gatorna och upp i luften. Allt du ser och alla du möter kopplas på något vis samman med det hjärnan hängt upp sig på.
Det är mycket nu. I ditt och din älsklings liv. Hoppas ni kan njuta lite av nuet, livet, emellan åt.
Att under stora delar av dygnet, vakna och säkert även sovande timmar, tänka på pengar, är inte bra för själen...
Hum...
Så sant att vissa funderingar har en tendens att bita sig fast. Visst lever jag i nuet, det är just det som gör att jag så gärna vill hittat annat bo. Då skulle jag än mer kunna njuta av stunden som är och stunder som kommer. För tillfället handlar det mer om kvadratmeteryta än kosing... :)
Skicka en kommentar