torsdag, juli 19, 2007

Tiden och livet

Vi inser allt för sällan att vår stund på jorden faktiskt är begränsad. Samtidigt fyller vi våra liv till bristningsgränsen. Allt skall gå så himla fort för att vi ska hinna med så mycket som möjligt. Det är snabbtåg, direktbuss, snabbmat, snabbis, kortnummer på telefonen, snabbmakaroner, vibrationsmekapär för snabbare träning…


Frågan är om vi blir fartblinda på köpet?




I en bok läste jag om när en motorväg invigdes utanför Karlstad. Man gladdes över denna motorväg och om hur den skulle gör att folk kom fram till Karlstad 6 minuter fortare. Fråga är vad det hjälper när det tar 30 min att hitta en ledig parkeringsplats. Motorvägen kostade flera hundra miljoner kronor att bygga…

”Om någon försöker stressa mig säger jag bara; Jag har två hastigheter och den andra är långsammare”

1 kommentar:

Susanna sa...

Bra skrivet, Anna! Jag är Stockholmsskadad och går i rulltrappor och springer till tåg trots att det kommer nya strax efteråt. MEN jag har blivit mycket lugnare nu ändå...

Ska börja säga "jag har två hastigheter och den andra är långsammare" på jobbet. :) Undrar vad mina kollegor kommer att tycka om det!