Ruva

Påsken närmar sig med stormsteg. Vänner och familj kommer hem. God mat väntar.
Onekligen vore det ljuvligt gott med den där rökta laxen var var tvungen att stå över i julas. Önskar så att jag fick lägga något alldeles speciellt i påskägget i år...

Likt en påskhöna ruvar jag dock fortfarande.

Små saker jag irriterar mig på…

…att dörren till vårat kontorskorridor alltid är låst när jag kommer på mornarna. Dörren är alltid låst nattetid, men trots att jag alltid är nr2 till jobbet på morgonen (det börjar alltid en sjuksköterska innan) är det alltid jag som måste ställa upp låset.
Då är frågan hur mycket energi jag skall lägga på att irritera mig över detta. Jag kan ju:

1. Skita i att ställa upp dörren jag med och låta personen som kommer sen ställa upp den


2. Säga till mina medarbetare att den första som kommer låter upp dörren
   
   Eller helt enkelt inte ödsla energi att irritera mig över detta utan fortsätta att ställa upp dörren…

Bostadsfrustration

Är som sagt i hus/ lägenhetsfunderingar. Sedan sommaren har vi aktivt varit ute och kollat efter ett annat boende. Tvåan vi bor i nu börjar kännas för liten. Vi trivs annars ypperligt men ju längre men bor, desto mer hinner man samla på sig och desto mindre plats blir det i lägenheten. Sen hjälper det ju inte direkt att vi har snedtak som tar utrymme av de två garderoberna vi har och att klädkammaren fungerar som datarum. Dessutom så krymper lägenheten i samma takt som man tittar på annat större boende. Att man sedan inte hittar något, eller inte har råd eller kommer efter i kösystemet gör saken inte lättare.
Man kanske ska vara glad att man har tak över huvudet men ändå…den där trean var ju så fin och hade ju både klädkammare och fyra andra garderober…

Magsår och sömnlösa nätter

Vi var på husvisning igår.
Kan inte hjälpa det men det känns en smula obehagligt att ”smyga” runt i en annan familjs möblerade hem. Privata foton på hyllorna, personliga ägodelar som står framme.

Om jag någon gång ska sälja ett/mitt hus skulle jag vara för nyfiken för att kunna hålla mig undan när det var visning. Skulle vilja vara där på visningen och låtsas vara spekulant. Det skulle vara intressant att veta var folk egentligen tycker om ens hem.

Det har blivit många husvisningar på sistone. Det känns jobbigt när vi nu väl bestämt oss att vi ska flytta om inte hittar något. Som att ha bokat en klipptid och de samma morgon ringer

för att meddela att den blivit framflyttad en månad – frustrerande. Lägenheten krymper för varje dag vi inte hittar något annat. Trots ivern slås jag av tanken att detta ju faktiskt är mitt livs största och viktigaste affär, alltså något som man verkligen inte ska hasta sig igenom. Igår var för övrigt en lyckad hus- lägenhetsvisningsdag. En fantastisk lägenhet med alla fönster mot älven och ett mysigt, välrenoverat hus. Nu är det bara att vänta på budgivning – magsår och sömnlösa nätter. ;)

Dagboksanteckningar från livet

Jag har skrivit dagbok sedan -92.
I början var det små sporadiska anteckningar.
-94 började det på riktigt.
Har hunnit avverka 25 dagböcker. Det är min största skatt.

Ibland brukar jag ta farm gamla dagböcker och läsa lite. Vissa gånger har jag varit ”duktig” och skrivit varje dag, ibland flera gånger per dag, andra gånger har det bara blivit ett 30 tal sidor på ett helt år. Perioder där jag haft uppehåll och perioder då behovet varit stort.

Har skrivit om allt och inget. Det mest spännande är att jag faktiskt tänk och tyckt så mycket. Det är ganska fantastiskt.

När jag blir gammal och berömd ska jag ge mina dagböcker till den författare som skall skriva mina memoarer.

Tiden och livet

Vi inser allt för sällan att vår stund på jorden faktiskt är begränsad. Samtidigt fyller vi våra liv till bristningsgränsen. Allt skall gå så himla fort för att vi ska hinna med så mycket som möjligt. Det är snabbtåg, direktbuss, snabbmat, snabbis, kortnummer på telefonen, snabbmakaroner, vibrationsmekapär för snabbare träning…


Frågan är om vi blir fartblinda på köpet?




I en bok läste jag om när en motorväg invigdes utanför Karlstad. Man gladdes över denna motorväg och om hur den skulle gör att folk kom fram till Karlstad 6 minuter fortare. Fråga är vad det hjälper när det tar 30 min att hitta en ledig parkeringsplats. Motorvägen kostade flera hundra miljoner kronor att bygga…

”Om någon försöker stressa mig säger jag bara; Jag har två hastigheter och den andra är långsammare”

Huge Hefner i stan?

När jag cyklade hem efter att ha handlat på ICA såg jag en funderbar grej på en av balkongerna… En man iklädd morgonrock stod och grillade kött på el-grillen.

Vem var den mannen?
Varför grillade han i moronrock?
Var han ungkarl och förberedde en härlig kotlettmiddag?
Hade han bara morgonrocken för att skydda kläderna under?
Eller hade han bara anammat äkta Huge Hefner anda?

Frågorna är otaliga, svaren få.

Personal sökes

Hittade följande på ams.se

Våra grundkrav är följande:

- Gymnasiekompetens 3 år

- Mycket goda kunskaper i engelska
- Fullgod syn (max +/ - 0,5)

- Fullgod hälsa (fysisk och psykisk)

- Simkunnig 200 m klädsim

- Körkort

- Längd 160 cm - 170cm

- Några års arbetslivserfarenhet

Uppfyller du dessa krav är du välkommen att söka som Kabinpersonal hos oss på Skyways Express.

Kompetensprofilen ger onekligen upphov till vidare funderingar...

• Vad ska man ha körkortet till? De har väl ändå inte tänkt att det är kabinpersonalen som skall bogsera in flygplanet i hangaren?
• 200 m klädsim? Bara 200m, hoppas piloten lyckas nödlanda tillräckligt när land bara...
• 160-170 cm? Positiv särbehandling?
  

Frågorna är många svaren få...

Dags att byta yrke? Nej förresten jag är ju blindöga
utan mina glasögon...*snyft*

Jag har världens magkniiiiip....*urk*

Klockan var ca 20:00 och ute var det +13 grader och regn när jag och M bestämde oss för att ta en kvällspromenad. Iklädd min (nya, röda fina…dyra) regnjacka steg jag ut genom porten. En kylig regnvind smekte mitt ansikte. Det kändes som de första vindarna på hösten - Härligt.

Det kan tänkas att det är skottpengar på en sådan tanke såhär i semestertider. Men jag som varken snart har slut på semester, eller just påbörjat eller för den delen ens har semester i sommar, börjar så smått längta till hösten.

"Det är nog typ min favvoårstid"

Kycklingfilé eller pasta? Handväska eller inte?

På senare tid har jag insett/märkt att jag allt oftare drabbas av beslutsångest. Har även vissa vänner som kommenterat detta. När jag har alternativ, vilket man ju så ofta har vid beslut, kan jag inte förmå mig att fatta ett snabbt beslut som jag känner mig bekväm med. Detta handlat främst om helt ”oviktiga” saker som tex. vilken mat jag skall beställa på restaurang eller senast om jag skulle ta med väska in på festivalområdet eller ej. Tror att det kan ha att göra med att jag i mitt arbete JÄMT måste fatta beslut. Inbillar mig att det helt enkelt inte räcker till med beslut till mitt eget privata liv. Undrar bara hur man ska komma ifrån detta…?

Måndag på balkongen

En stunds eftertanke kanske behövs...

Jag är kär

Jag tror jag har gått och kärat ner mig…
Har länge känt en viss dragningskraft till denna man men aldrig upplevt det jag upplevde igår. Har aldrig träffat honom, men aldrig någonsin har någon träffat mig som honom. Ja, eller rättare sagt hans verk. Han är omnämnd här på bloggen som min idol… Janne.

Nu handlar det inte om kärlek som i partner/livskamrat/far till mina kommande barn utan något annat. Igår roade han mig i över en timme. Hade någon hört mig och vetat att jag satt ensam i min klädkammare hade de trott jag var tokig. Jag skrattade tills jag grät. Enkla collage med fantastiska små textrader. Jag vet andra som inte alls uppskattar hans verk och inte kan förstå vad som är roligt med dem…jag förstår…och är numera kär.

Skräppost.

Vad har hänt med min Hotmail?
Senast jag kollade min mail hade jag tre mail från ”Find A Fuck Friend” med ämnet ”Search Your Area”

Kastade utan att läsa och funderar nu på att avsluta mitt HOTmail-konto...

Komplimanger

En av studentkvällarna tog jag och M en promenad längst älven och mötte en massa glada, förfriskade studenter som firade i kvällssolen. Vi passerade ett gäng yngre ungdomar, kanske 9:nde klassare. Vi såg väl stöddiga ut eller nåt för en av killarna i gänget ropade bögjävel efter oss och kom uppstudsigt, säkert väldigt imponerande på de andra i gänget, bakom oss. Jag stannade till och vände mig om och gav grabben onda ögat, varvid han genast såg mindre kaxig ut. (det måste ha varit mina svällande biceps som skrämde honom… ;) ) Jag förklarade att vi nog hade lite svårt att vara bögar eftersom vi råkade var tjejer. Killen, som visade sig vara jätterar, frågade vad vi gjorde där och jag berättade att vi bara var ute och promenerade. Killen tyckte att det var bra att vi höll ordning. Vidare undrade han om vi själva hade barn i hans ålder. Han fick ett gapskratt till svar.

Hur var det nu med det där med komplimanger? Hur som helst skulle jag nog vara jädrans fräsch om jag vore 40 år...jag tar det som en komplimang.

När jag var liten…

…drömde jag om att bli delfinuppfödare. När sedan min bror berättade att det inte fanns några delfiner här uppe och att jag i sådana fall skulle behöva flytta till Stockholm ville jag inte längre… (vid detta tillfälle var för övrigt tanken på att flytta hemifrån otänkbar)



Jag bestämde mig snabb för att jag mitt drömjobb skulle var på kontor. Att få ha massor med fina pärmar i färgordning i hyllan och en hurts med dokumentordnare. Massor med pennor och obegränsat med plastgem i regnbågens färger. (vid detta tillfälle var det rena fröjden att vara hos pappa på kontoret och rita med alla olika pennor och göra halsband av sammansatta gem)



Nu sitter jag på mitt kontor. Pärmarna i färgordning i hyllan och hurtsen med dokumentsorteraren är full. Jag har hur mycket gem och pennor som helst. Känslan av felval sköljer över mig – skulle jag ändå valt den där karriären med delfinerna…?

Lose Yourself

"Look, if you had one shot, or one opportunity
To seize everything you ever wanted-One moment
Would you capture it or just let it slip?

His palms are sweaty, knees weak, arms are heavy
There's vomit on his sweater already, mom's spaghetti
He's nervous, but on the surface he looks calm and ready
To drop bombs, but he keeps on forgettin
What he wrote down, the whole crowd goes so loud
He opens his mouth, but the words won't come out
He's chokin, how everybody's jokin now
The clock's run out, time's up over, bloah!
Snap back to reality, Oh there goes gravity
Oh, there goes Rabbit, he choked
He's so mad, but he won't give up that
Easy, no
He won't have it , he knows his whole back's to these ropes
It don't matter, he's dope
He knows that, but he's broke
He's so stagnant that he knows
When he goes back to his mobile home, that's when it's
Back to the lab again yo
This whole rap shit
He better go capture this moment and hope it don't pass him

You better lose yourself in the music, the moment
You own it, you better never let it go
You only get one shot, do not miss your chance to blow
This opportunity comes once in a lifetime yo"

Samtidigt i Skellefteå