Jag är kär

Jag tror jag har gått och kärat ner mig…
Har länge känt en viss dragningskraft till denna man men aldrig upplevt det jag upplevde igår. Har aldrig träffat honom, men aldrig någonsin har någon träffat mig som honom. Ja, eller rättare sagt hans verk. Han är omnämnd här på bloggen som min idol… Janne.

Nu handlar det inte om kärlek som i partner/livskamrat/far till mina kommande barn utan något annat. Igår roade han mig i över en timme. Hade någon hört mig och vetat att jag satt ensam i min klädkammare hade de trott jag var tokig. Jag skrattade tills jag grät. Enkla collage med fantastiska små textrader. Jag vet andra som inte alls uppskattar hans verk och inte kan förstå vad som är roligt med dem…jag förstår…och är numera kär.

Skräppost.

Vad har hänt med min Hotmail?
Senast jag kollade min mail hade jag tre mail från ”Find A Fuck Friend” med ämnet ”Search Your Area”

Kastade utan att läsa och funderar nu på att avsluta mitt HOTmail-konto...

Komplimanger

En av studentkvällarna tog jag och M en promenad längst älven och mötte en massa glada, förfriskade studenter som firade i kvällssolen. Vi passerade ett gäng yngre ungdomar, kanske 9:nde klassare. Vi såg väl stöddiga ut eller nåt för en av killarna i gänget ropade bögjävel efter oss och kom uppstudsigt, säkert väldigt imponerande på de andra i gänget, bakom oss. Jag stannade till och vände mig om och gav grabben onda ögat, varvid han genast såg mindre kaxig ut. (det måste ha varit mina svällande biceps som skrämde honom… ;) ) Jag förklarade att vi nog hade lite svårt att vara bögar eftersom vi råkade var tjejer. Killen, som visade sig vara jätterar, frågade vad vi gjorde där och jag berättade att vi bara var ute och promenerade. Killen tyckte att det var bra att vi höll ordning. Vidare undrade han om vi själva hade barn i hans ålder. Han fick ett gapskratt till svar.

Hur var det nu med det där med komplimanger? Hur som helst skulle jag nog vara jädrans fräsch om jag vore 40 år...jag tar det som en komplimang.

När jag var liten…

…drömde jag om att bli delfinuppfödare. När sedan min bror berättade att det inte fanns några delfiner här uppe och att jag i sådana fall skulle behöva flytta till Stockholm ville jag inte längre… (vid detta tillfälle var för övrigt tanken på att flytta hemifrån otänkbar)



Jag bestämde mig snabb för att jag mitt drömjobb skulle var på kontor. Att få ha massor med fina pärmar i färgordning i hyllan och en hurts med dokumentordnare. Massor med pennor och obegränsat med plastgem i regnbågens färger. (vid detta tillfälle var det rena fröjden att vara hos pappa på kontoret och rita med alla olika pennor och göra halsband av sammansatta gem)



Nu sitter jag på mitt kontor. Pärmarna i färgordning i hyllan och hurtsen med dokumentsorteraren är full. Jag har hur mycket gem och pennor som helst. Känslan av felval sköljer över mig – skulle jag ändå valt den där karriären med delfinerna…?

Lose Yourself

"Look, if you had one shot, or one opportunity
To seize everything you ever wanted-One moment
Would you capture it or just let it slip?

His palms are sweaty, knees weak, arms are heavy
There's vomit on his sweater already, mom's spaghetti
He's nervous, but on the surface he looks calm and ready
To drop bombs, but he keeps on forgettin
What he wrote down, the whole crowd goes so loud
He opens his mouth, but the words won't come out
He's chokin, how everybody's jokin now
The clock's run out, time's up over, bloah!
Snap back to reality, Oh there goes gravity
Oh, there goes Rabbit, he choked
He's so mad, but he won't give up that
Easy, no
He won't have it , he knows his whole back's to these ropes
It don't matter, he's dope
He knows that, but he's broke
He's so stagnant that he knows
When he goes back to his mobile home, that's when it's
Back to the lab again yo
This whole rap shit
He better go capture this moment and hope it don't pass him

You better lose yourself in the music, the moment
You own it, you better never let it go
You only get one shot, do not miss your chance to blow
This opportunity comes once in a lifetime yo"

Samtidigt i Skellefteå

Bamse

Något som fick mig att må bättre...

Save me Dr. House!

Vaknade idag på helt fel sida. Lättirriterad. Känslorna ute på kroppen. Började nästan gråta för att det var motvind när jag skulle cykla till jobbet. Känslig för ljud – extremt irriterad på snubben som gick lös med lövblåsaren utanför mitt fönster nyss. Yr och ont i huvudet.

Känner mig inte alls i fas idag.


Jag behöver Dr. House och en diagnos...

Tandläkarskräck

Dyrt och otrevligt – som sagt var en mycket usel kombination.

Nu är jag duktig med mina tänder och har alltid varit och har som tack fått sämst tänder i världshistorien. Inte nog med att jag lagat tänder sedan länge – nu har de gamla lagningarna börjat spricka vilket resulterat i att jag måsta lägga ut en massa pengar på att laga gamla lagningar. Tragiskt.

I panik tar man med sig tandborsten och borstar som besatt just innan de ropar upp ens namn. Som om man skulle kunna rädda sitt anseende bara för att man borstar noga just innan.

Vad är det med den där otrevliga lukten? Det luktar skräck, ångest, kliniskt med en tutch av fluor. Väntrummet. Gamla utslitna KalleAnka-tidningar, Allers med utrivna receptsidor och hemska broschyrer om ännu hemskare tandsjukdomar.

Vidare kan man ju ställa sig frågan varför tandläkare skall envisa sig ha ett eget språk som ingen annan begriper? De hade lika väl kunnat säga: ”höger kindtand; lagning 650 kr” direkt…Å vad är det med den där dumma planschen i taket - som om den skulle få mig att glömma var jag är.

Känns lite förnedrande att ha någon annans händer fulla munnen och inte får man nån kompensation för eländet…inte ens en liten plastleksak. Det är få ställen man går till där de tar så mycket betalt för att sedan göra en illa.

På en planch i väntrummet syns en glad tjej med strålande vita tänder som gör reklam för hur lite friska tänder kan kosta...
Typ såhär lite skall det kosta enligt Folktandvården...

Lite var det ju, för mig gick notan på 2600:- det är inte lite i min skrala plånbok.

"Kändis spotting"

Snubben i "Lyxfällan" och kvinna i "Ett med naturen"...

Humm...nu känndes detta helt plötsligt inte så värst imponerande, jag får jobba på det :)

En idrottsstjänas hopp och fall...

I fredags skyndade jag på stan på väg till mitt träningsställe. Runt ett gatuhörn krockade jag nästan med en fd. idrottsstjärna. Vi kan kall honom ”bokkan” (inga namn men man skulle kunna säga att han en gång i tiden uppfann V-stilen...) en gång en stor idrottsman. Jag blev förvånad när jag nu stötte ihop med honom och han hade en stor cigg i ena mungipan. Jag känner mig faktiskt en smula besviken. I och för sig ganska skönt att vet att även sunda friska starka idrottsstjärnor har laster...

Nedräkning

Nu är det bara 10 timmar kvar tills jag sitter på planet ner till Stockholm! Jag längtar som rackarns efter, min enda, semester. I ett svagt ögonblick lovade jag nämligen när jag fick mitt vikariat att jag skulle jobba hela sommaren. Börjar så smått ångra mig. Desto mer skall jag dock ta till vara på min vecka i Stockholm. Massa fina vänner att besöka, lediga dagar, sol, uteserveringar och storstadsliv – GREAT!

Fortsätter på ämnet 18-åriga studenter...

I går var det fest för andra kvällen i rad hos smågrabbarna i huset bredvid. Detta resulterade i ett fylleslag på gården som höll på till 24-snåret och fortsatte som efterfest vid 03:30. När jag på morgonen gick ut på promenad mötte jag en av killarna. Han gick förbi en postlåda och snodde med sig morgontidningen. När han sedan upptäckte att jag sett honom försökte han i ett tafatt försök att gömma undan tidningen under tröjan. Jag hade inte hjärta att säga åt honom, trots att jag ve hur irriterad jag hade blivit som jag själv upptäckt att min kära morgontidig var stulen. Imorgon ta de studenten och det blir lugnt på gården igen.

Vet inte vad det är med denna värme men den smittar av sig så alla hormonstinna små killar.

Idag när jag cyklade hem från jobbet stod två grabbar och lekte med en 1½ liters Cola . Den ena skakade flaskan och hade redan hunnit hälla ut halva när jag cyklade förbi:

- Men sluta hälla ut Colan!
- Sluta kolla in hennes rumpa!

Känner att de var lite för små för att man skulle kunna ta det som en komplimang…eller?

Vidare när jag skulle till tvättstugan och sneddade över gården busvisslade ett gäng 18-åringa killar efter mig. De blev så till sig när jag kom bärandes på två stora IKEA-påsar att de efter att ha sett mig från balkongen förflyttade sig ner till utemöblerna på gården för att ha bättre koll när jag kom upp från tvättstugan.

Man är ju inte lite snygg eller?!!

Ok, till saken hör att de nog var gymnasiestudenter som redan hunnit dricka en och annan öl… Men man kan ju alltid låtsas att man e poppis!

;)

The Global Warming...me like...?

Igår var det + 29,4 grader i Skellefteå. Det var, enligt nyheterna, varmast i västerbotten – norrland – Sverige – norden och Europa! Otroligt skönt där man sitter i solen stekandes den vinterbleka hyn, men samtidigt en aning skrämmande. Varmast i Europa?! Det spås ju att denna sommar ska bli än varmare än förra sommaren, men frågan är om jag vill att den ska bli det. Kan väl erkänna att det är härligt med sol, bad och varma kvällar. Samtidigt var det ingen vacker syn när alla gräsmattor torkade ut i värmen.

Det känns i alla fall bra att sommarn har anlänt. Du är välkommen!

Skellefteå sommaren 2007?

Antibarnupplevelse

I söndags genomled jag min värsta antibarnupplevelse.
Hittade en fin röd kjol på HM i söndags som jag bestämde mig för att prova. Det är kö till provhytten. Varmt och kvavt. Plötsligt hör jag ett barn gallskrika. Gråt och skrik varvas. De kommer närmare, tränger sig med barnvagnen provkön. En stackars tjej försökte få tyst på barnet, men ungen bara gallskriker/gråter. Mamman till barnet befinner sig i en provhytt och försöker med en vänlig men bestämd röst få tyst på barnet varvid ungen får fnatt och skriker ännu högre. Skriken studsar mellan de trånga väggarna, jag känner hur svetten börjar pärla sig under jackan. En man tränger sig och snor mitt provrum. Skitgubbe!

Ids jag prova, vill jag verkligen ha kjolen, är det värt detta?

Ungen gallskriker, jag suckar. Känner hur paniken kommer smygandes.

Kan någon få tyst på ungen, var är ventilationen, blir de aldrig klara i omklädningsrummen?

När jag tillslut kommer in i provhytten känner jag mig alldeles slut. Kollar mig i spegeln och jag är röd i ansiktet av inre ansträngning…

Ska det va så här, är det så här det kommer att bli?

Jag köper kjolen, barnet är borta. På väg ut ur butiken skänker jag en stilla tanke på en mysig kille som just fyllt 1 år och bestämmer mig för att glömma skräckexemplet från HM.