Vilket tv-decennium hör du hemma i?

Gjorde ett test på Aftonbladet där man skulle svara på ett antal frågor för att se vilket TV-decennium man hörde hemma i . Detta blev resultatet:

Du är 90-talet!
Hej, din gamla ironiker! Du sitter fortfarande fast i 90-talet och tycker det är en självklarhet med 48 tv-kanaler att välja på. Faktum är att många av dina starkaste minnen är kopplade till tv-rutan.

Du är van vid fräckare tag i rutan än tidigare tv-generationer, oavsett om det gäller realistiska snutserier som På spaning i New York, skruvad humor som i Killinggängets serier och filmer eller "mobbnings-tv" som i 90-talets stora bidrag till populärkulturen: dokusåpan, exemplifierad av Expedition Robinson. Du följde andlöst turerna i O.J. Simpson-rättegången, grubblade över vem som tog livet av Laura Palmer - och glodde kanske rentav på Bruno och Dominika i Tutti frutti


Kolla själv! Gör testet:

http://www.tv4.se/tv4/survey/survey.aspx?id=6663f83d-8684-4a99-9176-befe163ecf71

Skönheten har sitt pris

Det är inte gratis att ha världens vackraste tandbortsvy.
Helt plötsligt när man är på besök kryper det fram arbetsuppgifter som man trott man skulle slippa hugga tag i. Arbeten som ”det-här-skulle-vi-ha-behövt-hjälp-med-just-nu-när-du-är-här-uppgiften”.
Uppgiften denna gång var att täta skorstenen. På med arbetskläder och upp på taket.



Vänligen uppmärksamma den fantastiska färgkombinationen, här kommer verkligen kläder till pass. Ja de där ”sparar denna, den kan vara bra att måla i – eller täta skorstenar… :)

Om jag skall vara ärlig var det en liten arbetsinsats för en härlig helg i stugan.

Härliga stuga!

När jag förra helgen var i stugan slog det mig hur fantastiskt livet kan vara. På kvällen stod jag nere vid havet och borstade tänderna. Tanken slog mig – hur lyckligt lottad jag var som fick den magiska solnedgången som tandborstsällskap...

Utsikt från tandborstningen mot viken

Dagboksanteckningar från livet

Jag har skrivit dagbok sedan -92.
I början var det små sporadiska anteckningar.
-94 började det på riktigt.
Har hunnit avverka 25 dagböcker. Det är min största skatt.

Ibland brukar jag ta farm gamla dagböcker och läsa lite. Vissa gånger har jag varit ”duktig” och skrivit varje dag, ibland flera gånger per dag, andra gånger har det bara blivit ett 30 tal sidor på ett helt år. Perioder där jag haft uppehåll och perioder då behovet varit stort.

Har skrivit om allt och inget. Det mest spännande är att jag faktiskt tänk och tyckt så mycket. Det är ganska fantastiskt.

När jag blir gammal och berömd ska jag ge mina dagböcker till den författare som skall skriva mina memoarer.

Tiden och livet

Vi inser allt för sällan att vår stund på jorden faktiskt är begränsad. Samtidigt fyller vi våra liv till bristningsgränsen. Allt skall gå så himla fort för att vi ska hinna med så mycket som möjligt. Det är snabbtåg, direktbuss, snabbmat, snabbis, kortnummer på telefonen, snabbmakaroner, vibrationsmekapär för snabbare träning…


Frågan är om vi blir fartblinda på köpet?




I en bok läste jag om när en motorväg invigdes utanför Karlstad. Man gladdes över denna motorväg och om hur den skulle gör att folk kom fram till Karlstad 6 minuter fortare. Fråga är vad det hjälper när det tar 30 min att hitta en ledig parkeringsplats. Motorvägen kostade flera hundra miljoner kronor att bygga…

”Om någon försöker stressa mig säger jag bara; Jag har två hastigheter och den andra är långsammare”

Veckans bildfråga

Vad föreställer veckans bild?
Förslag lämnas under kommentarer

- Lycka till!

Huge Hefner i stan?

När jag cyklade hem efter att ha handlat på ICA såg jag en funderbar grej på en av balkongerna… En man iklädd morgonrock stod och grillade kött på el-grillen.

Vem var den mannen?
Varför grillade han i moronrock?
Var han ungkarl och förberedde en härlig kotlettmiddag?
Hade han bara morgonrocken för att skydda kläderna under?
Eller hade han bara anammat äkta Huge Hefner anda?

Frågorna är otaliga, svaren få.

Inte ens gråskalan är kvar

Svart har blivit vitt
Jag tog en promenad och allt blev bättre
Rensade tankarna

Tror att det i botten handlade om avundsjuka
En inre irritation över att jag inte själv tagit tag i min situation
En förundran över modet att våga satsa, tro på sig själv
En missad möjlighet
En rädsla för känslor som jag inte rådde över

Men svart har blivit vitt och nästa gång är det min tur - om inte annat ska jag se till att det är det!

Away from the sun

Det var mycket länge sedan men idag kände jag vidrig, mörk, otäck svartsjuka.

Känslan är skrämmande och äcklar mig nästan.

I feel sick…

Personal sökes

Hittade följande på ams.se

Våra grundkrav är följande:

- Gymnasiekompetens 3 år

- Mycket goda kunskaper i engelska
- Fullgod syn (max +/ - 0,5)

- Fullgod hälsa (fysisk och psykisk)

- Simkunnig 200 m klädsim

- Körkort

- Längd 160 cm - 170cm

- Några års arbetslivserfarenhet

Uppfyller du dessa krav är du välkommen att söka som Kabinpersonal hos oss på Skyways Express.

Kompetensprofilen ger onekligen upphov till vidare funderingar...

• Vad ska man ha körkortet till? De har väl ändå inte tänkt att det är kabinpersonalen som skall bogsera in flygplanet i hangaren?
• 200 m klädsim? Bara 200m, hoppas piloten lyckas nödlanda tillräckligt när land bara...
• 160-170 cm? Positiv särbehandling?
  

Frågorna är många svaren få...

Dags att byta yrke? Nej förresten jag är ju blindöga
utan mina glasögon...*snyft*

Jag har världens magkniiiiip....*urk*

Klockan var ca 20:00 och ute var det +13 grader och regn när jag och M bestämde oss för att ta en kvällspromenad. Iklädd min (nya, röda fina…dyra) regnjacka steg jag ut genom porten. En kylig regnvind smekte mitt ansikte. Det kändes som de första vindarna på hösten - Härligt.

Det kan tänkas att det är skottpengar på en sådan tanke såhär i semestertider. Men jag som varken snart har slut på semester, eller just påbörjat eller för den delen ens har semester i sommar, börjar så smått längta till hösten.

"Det är nog typ min favvoårstid"

Kycklingfilé eller pasta? Handväska eller inte?

På senare tid har jag insett/märkt att jag allt oftare drabbas av beslutsångest. Har även vissa vänner som kommenterat detta. När jag har alternativ, vilket man ju så ofta har vid beslut, kan jag inte förmå mig att fatta ett snabbt beslut som jag känner mig bekväm med. Detta handlat främst om helt ”oviktiga” saker som tex. vilken mat jag skall beställa på restaurang eller senast om jag skulle ta med väska in på festivalområdet eller ej. Tror att det kan ha att göra med att jag i mitt arbete JÄMT måste fatta beslut. Inbillar mig att det helt enkelt inte räcker till med beslut till mitt eget privata liv. Undrar bara hur man ska komma ifrån detta…?

Måndag på balkongen

En stunds eftertanke kanske behövs...