Nåt rart iaf

Torka

Min kära vän M tyckte att jag skulle sluta skriva om hus-/lägenhetsletande och skriva om nåt ”mer spännande”…

Försöker komma på nåt.
Det står stilla.

Har en känsla för att jag har snurrat in mig i letandet…det tar nästan upp hela min vakna tid. (och må jag väl erkänna, ett x antal smygsurfningar på jobbet - skämmes…)

Jag försöker M, men jag kommer inte på nåt annat.

Återkommer… :)

Vad är väl en bal på slottet...

...eller 10.000 kr i en budgivning.

- skillnaden mellan att bo i en sketen 2:a eller huset man drömmt om.

Kärleken var inte besvarad - hon tog den andre med mer pengar. Detta börjar bli en vana i mitt hopplösa letande efter rätt.


*pust*

Obesvarad kärlek

Vi har träffats förut. Men bara setts på håll. Jag känner henne inte men vi har så att säga umgåtts i samma kretsar. Men igår fick jag chansen att lära känna henne mer ingående.
Det var kärlek vid första ögonkastet.

Jag är fascinerad över hennes ytter och fantastiska inre.

På måndag får jag veta om hon vill ha mig.
Tyvärr tror jag risken är stor att hon inte vill det. Som så många andra jag träffat bara i sommar så kommer hon säkert att falla någon som är mer förmögen.

Om denne sedan kommer att kunna ta så väl hand om henne som jag lovar att göra tror jag inte. Jag skulle vårda henne ömt, och lova dyrt att inte lämna henne förrän jag på ålderns höst inte orkar sköta henne längre.

Hon är 157 kvadratmeter stor och jag bara ÄLSKAR henne!

Små saker jag irriterar mig på…

…att dörren till vårat kontorskorridor alltid är låst när jag kommer på mornarna. Dörren är alltid låst nattetid, men trots att jag alltid är nr2 till jobbet på morgonen (det börjar alltid en sjuksköterska innan) är det alltid jag som måste ställa upp låset.
Då är frågan hur mycket energi jag skall lägga på att irritera mig över detta. Jag kan ju:

1. Skita i att ställa upp dörren jag med och låta personen som kommer sen ställa upp den


2. Säga till mina medarbetare att den första som kommer låter upp dörren
   
   Eller helt enkelt inte ödsla energi att irritera mig över detta utan fortsätta att ställa upp dörren…

Bostadsfrustration

Är som sagt i hus/ lägenhetsfunderingar. Sedan sommaren har vi aktivt varit ute och kollat efter ett annat boende. Tvåan vi bor i nu börjar kännas för liten. Vi trivs annars ypperligt men ju längre men bor, desto mer hinner man samla på sig och desto mindre plats blir det i lägenheten. Sen hjälper det ju inte direkt att vi har snedtak som tar utrymme av de två garderoberna vi har och att klädkammaren fungerar som datarum. Dessutom så krymper lägenheten i samma takt som man tittar på annat större boende. Att man sedan inte hittar något, eller inte har råd eller kommer efter i kösystemet gör saken inte lättare.
Man kanske ska vara glad att man har tak över huvudet men ändå…den där trean var ju så fin och hade ju både klädkammare och fyra andra garderober…

Så var det roliga slut...

Kollade in palatset på Grisbacka, där priset iofs nu hade sjunkit med ett x antal miljoner...

På husjakt...

Gluttade runt på Blocket.se och fick syn denna annons - tydligen mycket populärt att bo på Grisbacka eller i alla fall dyrt...

Beach 2008...eller 2028?

Så var det dags igen att ta tag i sitt liv. Ruska om soffpotatisen. Röra på kroppen och komma i form.

Var på ett mycket intressant skivstångspass på FriskisoSvettis i förrgår. Allt var sig lik. Kan inte annat än förundras över alla människor som samlas för att träna, en ganska brokig skara där dock stereotyperna är de samma…

• ”FriskisoSvettiskvinnan” i på tok för tighta röda trikåer
  


• ”Biffen” som kör med samma vikter oavsett muskelgrupp - 15 kg på både ben och triceps.
  


• ”Gymkillarna” som tror att de kan köra med samma vikter på gym 3x10 repetitioner som på pass med repetitioner i tre minuter…
  


• De obligatoriska ”feltränarna” – de som tros ledarens käcka uppmaningar om att dra bak axlarna ändå gör marklyft som ostkrokar
  


• De som måste ta ut varje rörelse som om de vore den sista, klämkäcka ”hurttränare”
  


• Tjejen som tror hon kan köra med samma vikter som innan det långa sommaruppehållet… å det var visst jag de…

Min bror licentiaten

I måndags var familjen uppe i Luleå för att delta vid storebrors presentation av sin Licentiatuppsats. Det var en intressant redovisning och äntligen förstår jag vad min bror har pysslat med i två och ett halvt år. När någon har frågat har jag sagt att det hade med maskinteknik att göra, utan att knappt veta vad det ens innebär, men nu var allt solklart. Solklart är även det abnorma fält i vilket man kan bedriva forskning. I detta fall järnvägsräls och slipning av den samma.

Grattis storebror!

Ny frilla

Efter sex-sju år av långt blondt hår var det så dags att göra något annat...

En stilla stunds...

...paus...

Något för Idol 2007?

I våran trappuppgång bor en härlig snubbe i lägenheten på första våningen. Han brukar fördriva tiden med norsk karaoke, eller det låter i alla fall som det. Han sjunger/vrålar för full hals "oigenkännbara" melodier. Ibland hörs musik i bakgrunden men hans stämma överröstar ofta dessa toner. ”Sjunger hellre än bra”, har fått en mycket djupare mening. Det är mycket underhållande. Ibland hörs det ända upp till oss på tredje våningen. Han brukar sätta igång med sångövningarna tidigt om dagarna, imorse redan när jag var på väg till jobbet, innan sju.
Ett gott skratt sägs ju förlänga livet, i morse förlänade jag nog mitt med ett par dar´ eller så…

Kontorstömning

I hörnet på vårt kvarter ligger en liten kiosk. Den ägs av en mycket trevlig turkisk herre. Nyligen målade han om kiosken gul och blå och passade på att hänga upp, inte bara en utan fem svenska flaggor som nu vajar i vinden. Han hälsa alltid så glatt och oroar sig aldrig när man har för lite pengar man lovar att komma tillbaka och betala senare. ”Betala mer nästa gång!”

Det brukar hänga en skylt på dörren där det står ”Öppet”, är det inte öppen hänger en skylt på dörren där det står ”Stäng”…

Ibland skulle jag också vilja ha en skylt där det står stäng som jag kunde hänga på min kontorsdörr.

Bartömning

Magsår och sömnlösa nätter

Vi var på husvisning igår.
Kan inte hjälpa det men det känns en smula obehagligt att ”smyga” runt i en annan familjs möblerade hem. Privata foton på hyllorna, personliga ägodelar som står framme.

Om jag någon gång ska sälja ett/mitt hus skulle jag vara för nyfiken för att kunna hålla mig undan när det var visning. Skulle vilja vara där på visningen och låtsas vara spekulant. Det skulle vara intressant att veta var folk egentligen tycker om ens hem.

Det har blivit många husvisningar på sistone. Det känns jobbigt när vi nu väl bestämt oss att vi ska flytta om inte hittar något. Som att ha bokat en klipptid och de samma morgon ringer

för att meddela att den blivit framflyttad en månad – frustrerande. Lägenheten krymper för varje dag vi inte hittar något annat. Trots ivern slås jag av tanken att detta ju faktiskt är mitt livs största och viktigaste affär, alltså något som man verkligen inte ska hasta sig igenom. Igår var för övrigt en lyckad hus- lägenhetsvisningsdag. En fantastisk lägenhet med alla fönster mot älven och ett mysigt, välrenoverat hus. Nu är det bara att vänta på budgivning – magsår och sömnlösa nätter. ;)

(Sen var det de här med bloggen...bilden fanns ju här nyss - oerhört skumt och definitivt irriterande!)

Det är mycket jag inte förstår mig på. Just nu är det denna blogg.
Ena stunden finns mitt nya inlägg med och andra inte - irriterande och mycket svårt att förstå sig på...

Ett poetiskt 100-meters lopp

...så lyfter han nacken och fäster blicken i evigheten..

- en sportkommentator om vinnaren av ett 100-meters lopp.
Tänk att en slowmotionfrekvens kan vara så poetisk.